Så byggdes Kungstornen – teknik och material på 1920-talet

Att bygga Kungstornen var ett tekniskt vågspel för sin tid. Aldrig tidigare hade man i Sverige uppfört byggnader i denna höjd, och projektet krävde nya lösningar inom både konstruktion och materialval. Här går vi igenom hur tornen byggdes och vilka material som gav dem deras karaktäristiska utseende.

En stomme inspirerad av amerikansk teknik

Precis som sina amerikanska förebilder i Lower Manhattan byggdes Kungstornen med en bärande stomme, en teknik som gjorde det möjligt att resa byggnader betydligt högre än traditionell tegel- och stenkonstruktion tillät. Metoden innebar att fasaden inte längre behövde bära byggnadens tyngd, vilket gav arkitekterna större frihet att skapa högre hus med tunnare väggar och fler fönster.

Granit och stål i fasaden

Kungstornens fasader är uppförda i granit och stål, ett materialval som gav byggnaderna både tyngd och hållbarhet samtidigt som det tillät den dekorativa stil som är typisk för 1920-talets arkitektur. Graniten, ett klassiskt svenskt byggmaterial, kombinerades här med mer moderna tekniska lösningar för att skapa en byggnad som kändes både monumental och modern.

Lyxiga material i interiören

Interiört fick tornen en påkostad utformning med marmorgolv och marmorväggar, glasmålningar och utsmyckade tak. Detta återspeglade tidens ambition att inte bara bygga högt, utan också representativt – Kungstornen skulle vara en symbol för Stockholms status som modern storstad, och materialvalen i entréer och gemensamma utrymmen skulle förstärka det intrycket.

Två torn, två byggprocesser

Norra Kungstornet, ritat av Sven Wallander, byggdes mellan 1919 och 1924. Södra Kungstornet, ritat av Ivar Callmander, uppfördes strax efter och stod klart 1925. Att tornen ritades av olika arkitekter men skulle bilda en enhetlig helhet ställde krav på nära samordning kring proportioner, material och detaljer, så att de två byggnaderna skulle upplevas som ett sammanhängande par trots att de inte är identiska.

Belysning som en del av konstruktionen

Redan från start planerades tornens kronor med belysning och ljuskonst som en integrerad del av byggnaderna. Detta var långt före neonskyltarnas storhetstid på Kungsgatan, och belysningen bidrog till att tornen syntes tydligt över stadens takåsar även efter mörkrets inbrott – ett medvetet grepp för att förstärka deras roll som landmärke.

 Ett tekniskt föredöme för sin tid

Kungstornen blev ett av de första svenska exemplen på hur stålkonstruktion kunde kombineras med traditionella material som granit och marmor för att skapa något helt nytt: en byggnad som var både tekniskt avancerad och visuellt förankrad i den tidens arkitektoniska ideal. Genom att förena amerikansk byggteknik med europeisk, dekorativ formgivning blev Kungstornen ett tydligt uttryck för hur ny teknik kunde anpassas till en lokal kontext – och la grunden för hur höghus senare skulle byggas på andra platser i Sverige.